´

otroligt vad allt kan ändras så fort, imorse var jag taggad att plugga sten hårt drömmde om ett eget kontor och gå på universitetet, alla vet att det skulle förbli en dröm men ändå.
den ändrades ganska omgående, har blivit av med studiebidraget och det känns ju underbart att veta att man inte kommer få nått slut betyg, är det någon ide att gå kvar tre år för attinte få ettt skit?
enkel fråga att svara på och ni ska kalla er lärare? ta och lär er lyssna.
7 dagar, men idag sprack det, jag är besviekn på mig själv med dom där blossen sabbade jag mitt eget förtroende, men inge mer nu, jag ska klara det nått kan man vell få klara?


både du och jag och alla andra vet att du valde bort mig för länge sen.
du valde att jag inte skulle vara med i ditt "nya" liv. helt frivilligt men du kan inte komma och tro att det spelar någon roll vad du tycker och tänker. det är inte mitt fel att allt vart som det vart, jag hade inget val eller hade jag det ?
jag kunde göra det bästa av det eller stanna kvar och ta mer skit. skulle jag få en ny chans skulle jag stå på mig och slå tillbaks. du har nu visat klart och tydligt vem som betyder mest din egna dotter eller din nya fru...
kom inte och kalla dig pappa!

dåligt inllägg vart det idag, men allt kan inte alltid vara toppen.. då vet man inte när man ska vara lycklig!